Ytterligare forskningsrön från Dr Gardner som jag bara inte kan undanhålla er, kära Purjaner.
Tänk att t o m Tutankhamun var tokig i purjo! Vem hade kunnat ana?
“Apropå Egypten. Tydligen var Tutankhamun omåttligt förtjust i purjo vilket förevigats i denna staty i guld som finns att beskåda på Egyptiska Muséet i London.”
Dr Gardner kommer här med ytterligare rön angående purjolökens varande i historien! Redan i det gamla Egyptien hade uppenbarligen purjon en upphöjd position om man får tro inskriptionerna inuti pyramiderna.
Jag. Är. Chockad. Och måste bara dela detta.
Vad sa ni nu Anna Asklöf Paola Drago Monéus Arash Vatankhah Magnus Tyrgrim Lob Bengtson Starchild Jda m fl Purjaner?!
PURJOARKEOLOGI II
“Hittade ikväll ett gammalt tidningsklipp och förstår plötsligt varför jag blir så engagerad av allt det här ståhejet som ”Kung Purjo” dragit igång. I min ungdom forskade jag i egyptologi och noterade att inskriptionerna inne i pyramiderna skildrade såväl vardagsbestyr som djur och växter. Hade sånär glömt bort den här intervjun i någon internationell facktidskrift.”
Kung Purjo har ju, som vi alla vet, abdikerat. Men nu visar det sig, genom Dr Ann Gardners idoga forskning, att det framkommit mycket intressanta historiska rön som jag helt enkelt inte kan undanhålla er, kära Purjaner!
“Kung Purjo har som bekant abdikerat men själv kan jag inte släppa ämnet. Det finns för mycket kvar att utröna kring den mytiska och hälsosamma lökväxten purjo. Och internet är ju som bekant en aldrig sinande källa till kunskap. Därför vill jag gärna dela med mig av det jag funnit i min forskning.
BILD ETT – bland annat har jag granskat hällristningar från bronsåldern i Tanumshed. Klimatet var vid denna tidpunkt så gynnsamt att purjolöken kunde odlas ända upp i det som idag är norra Götaland. På bilden avbildas en s k lökkamp mellan två klanhövdingar.
BILD TVÅ – purjohistorien har ju mest sysslat med purjo i dieten, välkänt sedan antika Egypten och Mesopotamien, och från romartiden som hälsobringande.
Med vilken roll spelade PURJON i riten? Vann mannen med längsta purjon eller den som slaknade sist?
Vilken sorts riter kan det då ha handlat om?
Många tack till abdikerade Kung Magnus Fermin Purjo!”
Jag har alltid gillat purjo. Ingen överdriven fäbless eller mani, alls inte. Men purjon var ständigt närvarande när jag var barn och det tog jag med mig när jag flyttade hemifrån. Inte minst under en vegetarianperiod i tonåren var purjon en oundgänglig ingrediens i de risottoliknande grytor som utgjorde basföda.
Nåväl.
I samband med att Corona gjorde entré beslutade jag och M att börja tillämpa social distansering. Förutom att preppa med vattendunkar i garderoben och storpack av toalettpapper (minns ni hysterin, det känns som ett annat liv men var bara några veckor sedan) började vi beställa hem mat via nätet. En veckas leveranstid och nu gällde det att bunkra och komma upp i summor så fri hemkörning ingick.
Det blev mängder av konserver, potatis, bacon, korvar, ägg och havregryn. Och, så där av bara farten, ett gäng purjolökar – de har ju hyfsat lång hållbarhet. Tänkte jag.
Men färskvaror är färskvaror och en enstaka purjo räcker ganska länge visade det sig. Och man vill ju inte att något ska FÖRFARAS.
Ja, ni vet ju vad som hände sen …
Men till slut blir det för mycket av det goda. Man tröttnar helt enkelt. Når vägs ände – och purjon den har två …
Så nu har det blivit dags för Purjo-paus och detox.
Så.
Kära PURJOS/Purjo Heads, lev och ät väl. Följ Then Helga Skrijft.