Jag har alltid gillat purjo. Ingen överdriven fäbless eller mani, alls inte. Men purjon var ständigt närvarande när jag var barn och det tog jag med mig när jag flyttade hemifrån. Inte minst under en vegetarianperiod i tonåren var purjon en oundgänglig ingrediens i de risottoliknande grytor som utgjorde basföda.
Nåväl.
I samband med att Corona gjorde entré beslutade jag och M att börja tillämpa social distansering. Förutom att preppa med vattendunkar i garderoben och storpack av toalettpapper (minns ni hysterin, det känns som ett annat liv men var bara några veckor sedan) började vi beställa hem mat via nätet. En veckas leveranstid och nu gällde det att bunkra och komma upp i summor så fri hemkörning ingick.
Det blev mängder av konserver, potatis, bacon, korvar, ägg och havregryn. Och, så där av bara farten, ett gäng purjolökar – de har ju hyfsat lång hållbarhet. Tänkte jag.
Men färskvaror är färskvaror och en enstaka purjo räcker ganska länge visade det sig. Och man vill ju inte att något ska FÖRFARAS.
Ja, ni vet ju vad som hände sen …
Men till slut blir det för mycket av det goda.
Man tröttnar helt enkelt.
Når vägs ände – och purjon den har två …
Så nu har det blivit dags för Purjo-paus och detox.
Så.
Kära PURJOS/Purjo Heads, lev och ät väl. Följ Then Helga Skrijft.
Vi ses i ett alternativt universum.
/KUNG PURJO (abdikerad)
@ Södermalm
